Hostelliv

Jag trodde jag hade skinn på näsan som var hårt som stål gällande att bo på hostel. Hade en tanke om att jag redan sett det värsta & att jag klarar av dom flesta boendesituationer. Är inte kräsen. Min första tanke när vi klev in i vårt nya hem för denna vecka var att jag inte hörde hemma där. Vi hade hamnat på ett så fint kallat "partyhostel". Vi insåg det när den inte allt för väldoftande irländaren på vårt rum frågade oss om vi skulle med och festa samma kväll. En tisdag. Nej tack vi jobbar och behöver sova. Hade nog vart bättre om jag gått och lagt mig igår kväll med några glas vin i kroppen för sömnens skull. Eller åtminstone ett par rejäla öronproppar.

Att bo på ett "partyhostel" innebär att folk festar HELA natten lång och sover i sina rum på dagarna. Det innebär att folk springer in & ut i ens rum minst en gång i halvtimmen. Sömnen infinner sig inte bättre att att dörren gnisslar så högt att man tror att den ska ramla av vid varje öppning & stängning. Musiken som mestadels består av elektroniska ljud pågår konstant från 20.00 - 06.00. Att den tjocka italienaren snarkar & att tjejen som sover under Ebba ramlar ur sin säng tre gånger gör inte heller situationen mycket bättre. Inte nog med detta. När väl partyhostelets partypeople bestämt sig för att sova bort hela soliga dagen kl 6 på morgonen och tystnad äntligen infinner sig så kör vägarbetet igång precis utanför vårt fönster som inte går att stänga. En borr i betong.

Med påsar under ögona så stora att det såg ut som om jag också festat 24 timmar gick jag då ner, arg som ett bi, till receptionen & frågade om vi fick pengarna tillbaka om vi checkade ut innan en hel vecka gått. Om vi ger två dagars notice får vi det.

Vi bestämde oss för att ge hostelet en chans till då det faktiskt har det bästa läget i hela Sydney & är det billigaste vi kunde hitta. ( försöken ju spara varje slant som går till mitt nästa äventyr) . Köpte ett par rejäla hörlurar & sov faktiskt hela natten inatt.

Den snarkande italienaren och tjejen som ramlar ur sin säng på nätterna är faktiskt riktigt hyggliga & idag ska hostelet vårstädas. Vi stannar nog veckan ut och får lite mer skinn på näsan i erfarenhet.

Precis nu ligger jag Mathilda & Ebba i en park, lyssnar på podcast och njuter av dagens ledighet.

Ljug

Jag & Mathilda arbetar ju på en Italiensk restaurang. Det är jag Matilda & 10 italienare som arbetar. Snacka om att vi är hönsen i ett tupphus. I australien är det någon grej med att tjejer inte ska bära tunga saker och försöker man ens peta på en tung låda så har vi minst två italienska karlar som ska hjälpa oss att lyfta på två sekunder. "Noooo no Moa dont do thaaaaat" I Sverige så har jag aldrig vart med om det här, försöker jag dra en tung pall på Ica så är det inget konstigt med det. Tjej betyder inte att man är utan muskler. Så nu har vi satt hela pizza 6 i chock.

Exempel här om dagen så skulle dom lyfta över ett par stolar några meter till en funktion. Jag och Mathilda började ju automatiskt hjälpa till och grabbade tag i varsin stol över axeln. En av managern, som stod och tog beställning från kunderna, vart helt stum, vände sig om, tappade talet och stammade något till kunderna att "sorry, but the girls from Sweden are like men sometimes". Komiskt.

Vi lär oss allt om italienska viner och drycker, mat och smaker. Varje kväll får vi oxå smaka en bit, otroligt god, stenugnsbakad pizza. Sitter inte illa förrän nudelätande backpacker.

Igår ljög vi också om att vi minsann springer 5 km minst 4 gånger i veckan. vi trodde nog på oss själva en stund innan vi kom fram till att vi inte sprungit på flera veckor. Så idag gick vi upp med tuppen och sprang 5 km plus styrketräning. Känner mig pånyttfödd.

Världens bästa pappa

Fick detta i brevlådan idag av fina pappa!

Frozen youghurt

Min diet kan slänga sig rakt i väggen. mitt nya mål är klämgo. Har vart med om den bästa glassupplevelsen hittills i mitt liv. Säger bara frozen yoghurt! Man får hälla upp sin egen frozen yoghurt ( som smakar precis som glass ). Hur mycket man vill, massa olika smaker och inte nog där. I det här läget, med min nutella, vit choklad och choklad glass i handen trodde jag att jag var lyckligast i världen. Sedan såg jag tillbehörsdisken. Fylld med frukt, nöter, chokladsorter, godis. Wow.

Ja och Mathilda har jobbat lunchshift på min mysiga italienska restaurang som vi jobbar på. Fick med oss pizza på rasten. Har tre timmar som vi spenderar i hydepark i solen. Vi njuter

Ljuva dag

Höst

Nu är det så kallad höst i Sydney. Dagens höstdag bjöd på 26 grader värme & sol. Långpromenad med Matilda & 8 timmars jobb.

Kebabkompis

Om man går in på kebabhaket på vägen hem till lägenheten för att köpa en kebab och karln bakom disken hälsar på en som om man är bästa vänner - då har man köpt för många kebab. Vi som hade någon slags bild i huvudet om hur hälsosamma och nyttiga människor vi vart senaste tiden. Vi har nu tänkt om och insett att vi faktiskt en och en vandrat in där i princip varje gång på vägen hem efter krogen. Vi fick till och med rabatt. Illa

Kings cross hotel

Bilder från lördagen

Another weekend

Helgen har vart jobb. Jobbat 9.00 - 23 fredags och 9.00-19.30 lördags. På lördagskvällen var det hejdåfest för Sanne för hela slanten. Åkte till kings cross & dansade natten lång. Igår så gick jag och Jonna till våra engelska kompisar Dan & Oliver som bor en timma bort. Lagade pannkakor till lunch, kollade film och gick ut och åt indisk mat på restaurang senare på kvällen.. Inga fel på den dagen.

Förväntan

Det pirrar i magen för jag håller på och bestämmer mitt nästa move här. Har kommit fram till att om 4-6 veckor ska jag resa till en ny stad. Satte mig i parken idag och läste på om olika städer i Australien & insåg att ALLA mina dörrar är öppna. Jag kan åka precis vart jag vill. Hur spännande och skön känsla är inte det?

Om två veckor flyttar vi ur lägenheten. Får se vart jag hamnar då. Antingen hostel eller ny stad kanske redan då! Oooh fjärilarna i magen mår så bra.

If your mind is always moving Its hard to get your heart up off the ground

Idag så åkte Sanne hem. När hon stängde dörren & hade gått så började jag gråta. För jag funderade på när jag skulle få träffa min vapendragare igen och kom på att det kan bli över ett år eftersom vi kommer resa om varandra. När jag kommer till Sverige så åker hon igen. Har rest med na sen dag 1 på denna resa. Delat säng / bungalow / madrass / soffa i 3 månader. Upplevt, gråtit, skrattat, varenda liten sak har vi hittills upplevt tillsammans. fina minnen att dela med varandra. Är säker på att jag har hittat en vän för livet så minnen och upplevelser tar ju inte slut här. Får tänka så!